Senaste halvåret har all energi gått till utställningen, så resterande tankar och idéer har fått skjutas undan, skrivits ner, sparats åt senare. Och nu är det senare, vilket jag tycker är otroligt skönt.
Mitt stora lakan broderi var jobbigt eftersom det var mycket text och det krävdes tålamod och åter tålamod från min sida för att få ihop det. Men tekniskt svårt var det inte. Nu vill jag skapa en serie på tre mindre broderier om sex och testa på olika tekniker. Som det är nu kan jag bara franska knutar och rakstygn (är inte ens hundra på om det kallas så?) och har jobbat i två färger. Så nu vill jag leka med färgerna och tekniken! Och kunna arbeta utan tidspress, puuh.
Här är en bild från igår när jag posade med broderiet slängt runt halsen. Det är egentligen bara en prototyp, får se om jag fortsätter på denna eller om jag börjar om. Jag har referensbild som jag utgår från och sedan broderar jag på frihand.
Tyget jag broderar på är secondhand och detsamma med alla garner som jag äger. Jag tycker att det är roligt att jobba med material som är inte helt nyproducerat, utan att det är någons gamla handgjorda gardin med dennas intialer broderade i vitt garn. Tror att det kommer från min mamma, att hon alltid har lyft fram det gamla som något värdefullt och viktigt. Sparat på tyger, i viss mån lagat men oftast inte haft hjärta att slänga det mest slitna av material. Och sen har jag kommit och kunnat gotta mig i allt detta. Det är en skatt att få brodera på gamla lakan och bära mammas mormors egensydda kappa. För mig finns det ett personligt värde att värna och jobba med de här materialen (bortom de uppenbara miljömässiga skälen).
0 kommentar(er)
