Tjoholahopp. Nu sitter jag med två tjock tröjor samt ett täcke och fryser häcken av mig. Jag förstår verkligen inte hur jag ena dagen kan jag gå med tunna nästintill trasiga stumpbyxor och fnysa åt alla medelålders som klokt nog tagit på sig både överdrags och mössa, till att nästa dag tro att jag ska förfrysa mina tår, min själ och hjärta. Det är så fruktansvärt kallt och alla röda löven har ramlat av och det är det enda mitt kalla hjärta orkar reagera på. Skriker till, suckar sedan och lägger sig blickstill i istiden (dvs min kroppstemperatur).
Nu är jag kanske lite väl dramatiskt gällande mina organs känsloliv, det jag ville komma till är egentligen att höstens vackraste del verkar ta adjö och tkr det är såååå trist. Och att jag fryser, väldigt mycket.
Annars sitter jag med en kopp te, en rapport skrivning och en diktsvit. Rapporten är överhängande och tråkig och tar sådan förbannad tid. Intressant till viss del för det handlar om identitetsskapande, men inte så pass intressant för att väcka någon låga inom mig.
Vad som däremot är jätte roligt är att jag nu som i nu ska åka och hämta ut mina bilder som blivit printade. Så spännande! Har aldrig fått några av mina bilder printade förut (förutom dåliga pappers utskrivningar). Hur jag ska lyckas släpa hem dessa utan att vika några hörn är också jätte spännande, men det löser sig tror jag.
SÅ. Nu har mina tio minuter som jag fick lägga här gått. Kramadjösshejdå
0 kommentar(er)
