Den här rosa historian var igår helt sloken och ledsen. Hennes systrar stod med raka stjälkar och öppna blomblad mot himlen under takfönstret. Bara hon, en ensam stackare hade fallit och var påväg mot sin död. Trodde jag. Ha! Ropade hon tvärs genom rummet när jag klev upp på vinden. Se, jag lever. Jajamensan svarade jag, det måste vi föreviga.
Så det gjorde vi. Min lilla tulpan som hade gett upp men som rest sig igen. Lite krokig, lite vissen men fortfarande med. Jag får ha henne som min förebild.
0 kommentar(er)
