Takfönstret är öppet, det hörs röster från parkeringen och en liten fågel sjunger. Molnen är vita. Jag har åkt bort och kommit tillbaka, mitt rum är lika stökigt som när jag packade ihop en väska för att sen inse att den var trasig och behöva slänga över allt i mammas röda väska från 70-talet. Den var mycket finare än den trasiga rullväskan. Jag har åkt bort och kommit tillbaka, mina krukväxter står fortfarande med spänstiga blad. Kanske mådde de bara bra av att bli lämnade ensamma några dagar. Nu ska jag maratonsöka utbildningar till hösten, idag är sista dagen. Jag vågar inte tro på att jag kommer in där jag vill, men jag måste pröva.
0 kommentar(er)
